Att vara eller icke vara..
..trött!
Att jag inte är det minsta trött är en smula överdrivet. Sitter här med huvudet hängandes långt nedanför knäna, dvs. en enorm gamnacke, och försöker plita ihop ett inlägg till Er kära läsare. Som ni tjatar då.
Sitter här på Thunellvägen 25 med den gröna myssen på sne och benen i kors, vad ska man ta sig till en septembernatt som denna? Augustinatten var något av en prövning, men det är en annan historia som jag inte kommer att avslöja i skrivandets stund. Då vanhelgar jag nog både Jesus och hans enfödde son.
Den nya lägenheten blev verkligen över förväntan..än så länge, kartongerna är långt ifrån borta, då jag upptäckt att dom inte bär ut sig själv efter att dom är uppackade. Men det bästa av allt med denna lilla lya är att internet ingår i hyran och det vara alltså bara att plugga in sladden i väggen så hade man banankontakt med hela internet (och det är inte lite).
Fick även prova på något nytt i afton, körde nämligen hem den kapellbeklädda släpvagnen själv. Det gick över förväntan trots att bromsljusen lös med sin frånvaro. Dock gör det mig mindre glad att rasande många vägtrafikanter knäpper av helljusen på tok försent, för att sedan sätta på dom igen några meter innan mötesögonblicket. Detta kunde många gånger ha orsakat både en och två avkörningar av vägen. Men trots denna missbedömning från dessa bilförare klarade sig både jag och mitt ekipage utan men.
Vad Minja anbelangar så växer hon så det knakar i fogarna. Hon är nu över ett kilo tung och kutar runt på sina vingliga ben som om hon vore jagad av räven. Hon har också bestämt sig för att den blå mattan i vardagsrummet är utmärkt som toalett. Dessa göromål händer även i farten ibland vilket kan se en aning komiskt ut..eller möjligen tragikomiskt eftersom hon inte själv torkar upp efter sig.
Nu är det dags för soffan och lite Rederiet. Dock är den en aning frustrerande att rösterna inte är synkade med rörelserna på munnen och att det finns så fruktansvärt mycket dåliga skådespelare. Till och med en annan skulle ha gjort det bättre. Ingemar Bergman, varför är du inte här när jag som mest behöver dig?
Nåväl, hejdå nu alla kära för idag för nu drar jag till östersjön.
Att jag inte är det minsta trött är en smula överdrivet. Sitter här med huvudet hängandes långt nedanför knäna, dvs. en enorm gamnacke, och försöker plita ihop ett inlägg till Er kära läsare. Som ni tjatar då.
Sitter här på Thunellvägen 25 med den gröna myssen på sne och benen i kors, vad ska man ta sig till en septembernatt som denna? Augustinatten var något av en prövning, men det är en annan historia som jag inte kommer att avslöja i skrivandets stund. Då vanhelgar jag nog både Jesus och hans enfödde son.
Den nya lägenheten blev verkligen över förväntan..än så länge, kartongerna är långt ifrån borta, då jag upptäckt att dom inte bär ut sig själv efter att dom är uppackade. Men det bästa av allt med denna lilla lya är att internet ingår i hyran och det vara alltså bara att plugga in sladden i väggen så hade man banankontakt med hela internet (och det är inte lite).
Fick även prova på något nytt i afton, körde nämligen hem den kapellbeklädda släpvagnen själv. Det gick över förväntan trots att bromsljusen lös med sin frånvaro. Dock gör det mig mindre glad att rasande många vägtrafikanter knäpper av helljusen på tok försent, för att sedan sätta på dom igen några meter innan mötesögonblicket. Detta kunde många gånger ha orsakat både en och två avkörningar av vägen. Men trots denna missbedömning från dessa bilförare klarade sig både jag och mitt ekipage utan men.
Vad Minja anbelangar så växer hon så det knakar i fogarna. Hon är nu över ett kilo tung och kutar runt på sina vingliga ben som om hon vore jagad av räven. Hon har också bestämt sig för att den blå mattan i vardagsrummet är utmärkt som toalett. Dessa göromål händer även i farten ibland vilket kan se en aning komiskt ut..eller möjligen tragikomiskt eftersom hon inte själv torkar upp efter sig.
Nu är det dags för soffan och lite Rederiet. Dock är den en aning frustrerande att rösterna inte är synkade med rörelserna på munnen och att det finns så fruktansvärt mycket dåliga skådespelare. Till och med en annan skulle ha gjort det bättre. Ingemar Bergman, varför är du inte här när jag som mest behöver dig?
Nåväl, hejdå nu alla kära för idag för nu drar jag till östersjön.
Kommentarer
Trackback