elliiicious

Jag ska också landstiga månen. Det har väl inte gått någon obemärkt förbi att det är fyrtio år sedan Neil Armstrong satte sin stövelbeklädda fot på månen för första gången. Han måste vara en tämligen modig man som riskerar både liv och lem för ett test som aldrig tidigare lyckats. Jag skulle då rakt inte göra det i allafall. Men sen är jag ju inte så modig heller.

Fatta vad coolt om jag kontaktar självaste Neil och frågar om vi ska ta en tur till månen. Jag svär på att det är ungefär som att åka till Börtnan för han. "Självklart, jag är klar om en halvtimme, har ändå ingenting för mig i eftermiddag" kommer han säga. Sen kommer jag och lille Neil borda rymdraketen Apollo femhundraelva och dra iväg. Vi kommer under färden eventuellt spela kort och fila varandras fötter. Det sista kan bli en aning marigt med tanke på att man måste ha på sig rymddräkter.

Sen har vi ju det här med att flaxa omkring inne i rymdraketen alldeles i luften. Hur ofta har man inte drömt om att göra det. Bara somna liggandes i luften. Undra hur det är att bedriva sexuell aktivitet i ett rymdskepp när det är på det viset. Återigen till rymddräkterna, det kan bli en smula svårt.
Fan vad man ska lukta svett efter tiden i den där kapseln, kan tänka mig att en dusch stod på prio ett när Neil och hans vän Buzz återvände till jorden.

Nåväl. En semestertripp till månen får gå av stapeln nästa sommar, 2010. Tänk när man träffar massa gamla vänner på byn och dom frågar vad man har haft för sig sen sist. Då säger man bara lite nonchalant att man varit till månen en tur. Vännen bara "whaaaaat?!". Observera att det måste vara en vän utan tv, eftersom jag antar att en sån grej uppmärksammas ganska väl.

Nu ska jag sova och drömma om mig och Neil i våra rymddräkter.