Erkännande.

Okej. Jag måste bekänna en sak. Jag vet att när man är beroende av en sak så är det första steget till hjälp ett erkännande, och här kommer det. Jag är plåsternarkoman. Jag blev det idag. Igår var jag salvknarkare. Idag plåsternarkoman. Jag använder plåser frikostigt på alla handens fingrar (högra handen). Idag har jag använt ungerfär sjuttiotusen stycken.

Så. Nu känns det mycket bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se