Läser.

Läser man igenom mina gamla blogginlägg från tiden för länge sen så ser man att dom är typ sju mil långa. Vad skrev jag om då som var så jävla intressant att skriva om kan man ju undra? Antagligen om mina underhållande arbetskamrater på acb. Nu har jag inga arbetskamrater och jag saknar det. Som tusan.
Den dagen i veckan man hänger uppe på Skalet och gör ett par knop räknas inte, för det enda man gör i samvaron av dom som jobbar med samma sak är att bli utdelad nycklar och eventuellt att man ska hämta en barnstol här och var.

Jag har cravings. Jag kräver lite arbetskamrater. Sådär lagom snälla och fantastiska. Ge mig nuuuuu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se