Bilaukinga.
Eftersom jag åker till Sundsvall en gång i veckan så blir det ju att man spenderar väldigt mycket tid i bilen.
Vissa gånger händer det att man åker bakom samma bil ungefär halva bilfärden. Då känns det nästan som att man blir värsta bästa polaren med den andra föraren. Nästan så man måste göra en omkörning bara för att se hur ens nya vän ser ut.
Är det bara jag som tänker så?
Hahaha Det där är en fenomen som det inte pratas om. Eftersom jag kör ca 5000mil varje år händer det mig ofta. Dock är jag oftast alpha-bilen, ledare över flocken :) När man kör förbi någon så hänger de på och känner sig trygga där bakom. Har stannat och fikat med mina nya vänner några ggr, dock aldrig hälsat eller suttit vid samma bord, och sen fortsatt färden tillsammans. Nästan så man vill vinka när man avslutar färden :)