En liten undran bara..

Vart fan är motivationen? Kände mej helt utomordentligt motiverad till allting i morse när jag gick och la mej, till och med till att städa, men nu är den som bortsoven den där jävla motivationen som man måste ha för att ta sej igenom lägenheten med en skurmopp utan att avlida på kuppen. Ligger fortfarande i sängen, ganska skönt faktiskt, känns dock som om jag bara ligger och sover bort en hel dag, men idag får jag det har jag bestämt, men i morgon blir det andra bullar, då ska det donas och fejjas. Skulle önska att någon vänlig själ kom hit med en skitbra film och en påse chips, hade inte varit helt fel just nu faktiskt.
 
Inatt visade jag iaf prov på min karaktär, gick förbi drickaautomaten samt godisautomaten och var verkligen sugen på någonting mumsigt, MEN, jag lyckades besegra det och gick direkt in i fabriken och tog en kaffe istället. Dåligt bra gjort?! Kände mej riktigt nöjd ända tills "lunchrasten", då vart det en kexchoklad, kunde jag inte bara ha fått vara duktig hela natten?!

Nu funktionerar iaf telefonnätet igen, härligt härligt härligt!
Jag höll på att få riktig panik igår när det inte funkade,
satt hemma i stugvärmen och hadfe absolut ingenting att göra och eftersom det är service på maskinerna från klockan åtta på Acb, så tänkte jag att jag skulle gå dit klockan nio och göra gossarna sällskap.
Men ack så jag bedrog mej, dörren på Acb var låst, inte en bil utanför och helt nedsläckt inne i fabriken. Jaha?! Det ringde på telefonen, det var en lycka, telefonnätet verkade funka, pratade med Micke en stund och var tvungen att försäkra mej om att det faktiskt var Söndag och klockan var nio på kvällen. Ringde Danne, men det enda jag hann säga var : "Äntligen", sen vart telefonen helt paj igen. Gick hem fram och tillbaka och sedan bort till Acb igen, men det var lika tyst och mörkt där denna gång. Vandrade bort till Svemarks för att försäkra mej om att jag levde, fick nån knäpp där ett tag och trodde att jag hade dött eller något. Men Lena pratade med mej och sa att Telias nät var helt nere. Jag levde alltså :). Gick hem och väntade in domedagen ändå tills det knackade på fönstret, det var Danne.

Nu är det nog dags att leta reda på den där motivationen som jag tror att jag tappade mellan halv och kvart i tio i morse.

A D J Ö ! !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se