elliiicious

Själv hatar jag att läsa inlägg där en person har skrivit hela veckan i detalj, men nu tänker jag gå emot mina egna principer och skriva så mycket jag kommer ihåg i allafall. Och det är nästan (märk ordet nästan) bara för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa.  För detta är då en resa man sent kommer glömma.

Innan jag åkte var jag väldigt ambitiös och skrev en lista på vart och när vi skulle åka till olika platser, kändes jävligt nödvändigt då. Nu när man insett att allt fallerade så känns den plötsligt inte så nödvändig längre..




Min resa började från Ånge i tisdags, en mycket dryg tågresa då jag hann läsa tidningen `Kupé` både en och två gånger.



 

Anlände till Uppsala och vandrade till Stiernhielmsgatan. Chillade en smula och skrev ut en vägbeskrivning mellan Frankfurt hahn och Elsenz.




00.13 skulle våran buss mot Stockholm gå, tyvärr har Uppsala kommun bestämt sig för att bygga om tågstationen så vi hittade inte en bussjävel som gick rätt.

 



Började istället leta efter tåg, hittade ett som gick till Upplands väsby, tog det och åkte sedan nattbuss därifrån till Stockholm central.

Självklart var ju motgångarna inte slut än, Stockholm central var stängt under natten och våran flygbuss skulle inte gå förän 03.45. Vandrade omkring på Stockholms gator för att försöka hitta någonstans att hänga tills bussen gick.


En något udda bil efter gatan.

Fann Kebabhouse där många synnerligen konstiga människor höll till. Bland annat en man som fick namnet "Chillarn". Han liksom bara satt där inne och mös.


"Chillarn"

När klockan började närma sig avgång för Ryanairs flygbuss vandrade vi tillbaka till stationen. Nu uppkom nästa problem..
1. Vi hade inte köpt biljetter till bussen, vilket man var tvungen att göra innan.
2. Bussen skulle ändå inte köra för vi var bara tre personer.
3. Bussbolaget hade gått i konkurs.

 

Dock fanns det andra bolag som också körde flygbussar så vi kom välbehållna ut till Skavsta där vi blev visiterade. Jag var till och med tvungen att ta av mig hatten. Men det har ju jag faktiskt redan lärt mig att man gör när man möter fint folk (eller eventuellt när man kört på någon..).

Flygturen mellan Skavsta och Frankfurt hahn tog ungefär två timmar och vi bedrev tiden åt att skratta åt klistermärkena som satt på stolarna (In case of emergency: Ta ut löustännran).





Nåväl. Väl framme i Frankfurt hahn var det dags att hämta hyrbilen. Eftersom min något klantige broder hade lämnat sitt körkort hemma fick vi inte ut bilen i hans namn. Vi var då tvungen att använda mitt körkort, och eftersom jag ej är 25 år fyllda fick vi betala ett "young driver"-tillägg på 500 spänn. kul.

Eftersom vi hade skrivit ut en bra vägbeskrivning så var det ingen fara med att hitta tänkte vi, så vi begav oss iväg mot Elsenz. Mycket riktigt fungerade vägbeskrivningen mycket bra..dock somnade Perra och min kartläsare var därmed inte med i gamet. Men som den eminenta driver jag är så hittade vi alldeles rätt ändå, utan en enda felkörning.

Väl framme i Elsenz möttes vi av en glad jänta..



 
Vi var också  glada.

Vi bestämde oss genast för att dra en repa in till Eppingen och kolla läget..

 



När vi åkt de tappra sju kilometrarna till Eppingen bestämde vi oss för att gå och fika. Om jag inte minns fel så hette det `Kaiser café`. Det verkade sannerligen som om Emelie var stammis där, för hon pratade som tusan med cafétanten.





I Tyskland kan man, som ni kanske alla vet, handla alkohol i vanliga mataffärer. Tror åldersgränsen är sexton år där till och med.


Perra och Emelie posar med ölen inne på Edeka.

Efter inhandlandet av en smula starkvaror var det dags att åka till Kindernest och hämta de tre barnen, Lasse, Rasmus och Kjell.





Eftersom det var halvfint väder bestämde sig Perra och Lasse för att lira lite fotboll..






Latkorvarna chillade i strandmöbeln istället.

Emelie hade våran ankomst till ära bakat en väldans smarrig tårta, jag minns tyvärr inte i skrivandets stund vad den hette, men den innehöll choklad, körsbär, grädde och strohrom.



På kvällen blev det mest häng i Emelies residens. Med andra ord källaren. Drack en öl eller två och kollade på massa roliga youtube-klipp.


Äkta Homer Simpson öl.





Då har vi alltså kommit till dagen då vi skulle bege oss de tretton milen till Strasborg - Frankrike.
Dock tog vi först en repa in till Eppingen för att äta en smula frukost på Kaiser-café.







Eftersom vi inte visste vilka priser Frankrike hade att erbjuda tog vi även en sväng in på Edeka för att inhandla lite smaskigheter..


Detta är alltså inne i en helt vanlig mataffär.



Efter halva vägen blev mina passagerare en smula angelägna om att de ville gå på toaletten. Och som den goda chaufför jag är så stannade jag på en affär där vi fick låna toaletten inne på lagret av en snäll kille.





Eftersom vägbeskrivningen vi fixat var helt och hållet crazy fick vi försöka leta oss till Strasborg helt efter eget huvud. Vilket vi gjorde, utan en enda felkörning. Grymt.




Inte lätt att ta kort på vägskyltar samtidigt som man kör.
Som Emelie skulle ha sagt; "Den där bilden har liksom to much information".

Väl framme i Strasborg parkerade vi bilen bredvid floden som rann runt staden. Vi tänkte att det var enklare att till fots hitta ett hotell och sedan hämta bilen.




Emelie framför floden som tydligen heter lll.


Coolingen.

På trottoarerna runt floden fanns väldigt fräscha toaletter som var helt gratis att gå på. Rökfria var dom också, det stod på en skylt, dock kändes det en smula motsägelsefullt när städerskan gick runt och svabbade där inne med en cigg i mungipan.


Emelie utanför toaletten.

Vi tog en liten promenad runt i staden för att leta turistbyrå, hotell och en varsin basker.








Drygt jobb att vara kullerstens-sättare.


Sånna här grejer är alltid lika roliga.

Jakten fortsätter efter hotell..




Brohäng.

Varför inte vara en smula kyrkliga nu när vi ändå är ute och vandrar, tänkte vi och besökte en katedral.






Vi hittade en farbror som verkligen såg ut att ha tappat jåmen.


Kvinnan och skelettet.


Detta verkar vara någon form av chef över kyrkan. Dock minns jag inte vad gubben ifråga hette.




Såklart så var ju halva Frankrike tvungen att klämma in sig i bilden när jag ska fotografera.


Körsa.

Efter att vi avslutat vårat kyrkobesök bestämde vi oss för att göra ett seriöst försök att leta reda på en turistbyrå. Dock är ju franskarna så jävla aviga att dom vägrar prata engelska. Dock fick vi förklarat på halvbra engelska vart den låg.
Vandrade dit och fick namnet på ett billigt studenthotell vid namn Clarius. Fick även en karta så att vi skulle hitta dit.



Efter att vi bokat rum på hotellet begav vi oss ut för att hämta bilen..som vi hade parkerat någonstans i Strasborg. Det enda vi hade att relatera till var att den stod bredvid floden och att det var en toalett ganska nära.
Vi började därmed vandra efter floden. Vi vandrade, vandrade och vandrade.
Tillslut tog vi upp kameran och började kolla på bilderna vi tagit från början för att se om vi kunde se på dom vart fan vi hade varit.
Efter att vi gått runt nästan hela den där jävla floden så hittar vi bilen fint parkerad efter kanten. Vi inser då till vår förkskräckelse att om vi bara hade gått åt andra hållet från hotellet istället så hade vi kommit till bilen på bara några minuter.
Men vi fick ju se mycket i allafall.

Väl i bilen ska vi sedan försöka hitta till hotellet. Med alla dessa enkelriktade gator och skit som fanns var det sannerligen inte det enklaste.
När vi halvvägs igenom en tunnel upptäckte att det var en cykeltunnel insåg vi att vi kört en smula fel.
Vi hittade dock ganska snabbt till hotellet och vandrade upp till vårat rum med nummer 437.


Emelie nöjd i vårat "studentrum".


Perra styrde upp lite shots.

Dessa shotar skulle man tydligen dricka utan händer, samtidigt som man skulle ha korken på näsan.








Crazy coconuts.

Därefter bestämde vi oss för att vara lite franska och göra sånt som fransmän gör, nämligen dricka vin och äta jordgubbar (dock var vinet tyskt).


Vi fick en muterad jordgubbe.

Efter vindrickandet vart vi en aning hungriga och bestämde oss för att kolla utbudet på hotellets restaurang.



För det första möttes vi av två tjejer som såg ut som om dom inte kammat håret eller tvättat ansiktet på tretton år, kändes jävligt bekvämt. Sen var det precis som i skolan, man gick med sin tallrik så slängde dom på mat..


Jag och Emelie åt fruktansvärt smaklösa kycklingklubbor med strips..


..och Perra åt pizza med rotmos. haha.

Efter den enorma (?) middagen bestämde vi oss för att ha lite hotellrums-häng igen.


Perra chillade..


..medan Emelie utförde fysisk excercis.


Jag själv drack 2,5 kronors pilsner..


..och glodde på utsikten.

Senare under kvällen lirade vi lite biljard och sedan var det tänkt att vi skulle dra på ett disco som våran trevlige nattvakt tipsat om. Halvvägs till partygatan ändrade vi oss dock och gick hem och la oss istället.




På fredagen vaknade vi ganska tidigt, gick ner och käkade en frukost bestående av en liten yoghurt, femtioelva glas juice, varm choklad, kaffe och en croissain (?), man fick nämligen bara en, ville man ha en till fick man betala en euro. Snål franskar.
Efter frukosten blev det en powernap och sen drog vi ner till våran mycket trevliga hotellman och hyrde cyklar.









Efter ett tag var det foodstop på en kebabrestaurang.



Sedan cyklade vi vidare och hittade ett stort torg, med en fin kyrka.




Catédrale notre dame de Strasbourg.

Eftersom vi inte tyckte att vi vart kyrkliga nog låste vi cyklarna och knallade in.






Emelie verkar känna sig hemma, men den andra dåren ser rätt bortkommen ut.


Man kunde även be en liten bön om man ville. Dock ville inte Emelie vara med om det för hon tyckte att jag vanhelgade Gud när jag stod där.

Efter kyrkobesöket ansåg vi att vi behövde coola ner en smula och köpte lite glass.



Sedan åkte vi till en uteservering och drack en kall i solskenet.





Till Er stora lycka har jag även knåpat ihop en film från cykelfärden. Är det inte underbart så säg?

När vi kom tillbaka till hotellet vart det lite seghäng igen..





På Edeka i Eppingen hade vi även handlat något som vi trodde var ölkorv..dock var den väldigt mjuk och nästan läbbig att äta för den såg ut som ett ruttet finger..





Vid det här laget hade vi hunnit bli en smula hungriga, så vi bestämde oss för att gå ut och kolla om det fanns någonstans att äta. Våga vägra hotellets skitmat.







Vi drog till en Indisk restaurang som låg nära hotellet. När vi kom in glodde dom på oss som om dom aldrig sett en gäst i hela sitt liv.
Dock var dom väldigt serviceminded och gav oss massa extra mat som vi inte ens beställt. Vilka snällingar alltså.
Det dåliga var dock att menyerna var på franska och servitrisen kunde ingen engelska, så vi visste egentligen inte vad vi beställde, men gott var det minsann.


Äggchips av något slag.


Gladmongo?


Ännu mera glad?


Kyckling, som på tyska tydligen heter kuken.



Efter denna enorma (!) middag bestämde vi oss för att kila tillbaka till hotellet och spela biljard och airhockey.
Medan vi spelade kom det ner ett gäng med tyska ungdomar som troligen också ville spela eftersom dom hängde där i trettio år samtidigt som dom dillade massa crap om oss på tyska..om dom bara visste att Emelie faktiskt översatte allt dom sa till oss. haha.




We are all the winners.








Sen tappade vi liksom jåmen..


..drack lite öl..


..och gick över på biljard istället.




Lycklig karl.

Sen gick vi upp för att hänga i hotellbaren, dock hade den stängt så vi fick istället hänga med våran nyfunne vän Hans, eller som vi kallade honom "Cshans die trans".
Sen kom det även in en kvinna och satte sig i ett hörn i rummet, vi bjöd henne självklart att sitta ner vid vårat bord vilket hon gjorde.
Sedan funderade vi länge på vad hon sysslade med där, ensam i ett hörn mitt i natten, vi kom fram till att hon måste ha varit prostituerad.

Efter att alla våra vänner tagit sitt förnuft till fånga och gått och lagt sig hittade Emelie andra vänner. En näve tyska ungdomar. Dom hade väldigt kul när dom tillsammans tittade i övervakningskamerorna på deras lärare som satt i korridoren och vaktade.



När läraren sedan sa till att ungdomarna var tvungen att sova hade vi slut på vänner så vi fick roa oss med att utforska alla utrymmen på hotellet..




Emelie höll på att bli uppäten av en pingvin.


Perra och jag hittade ett litet förråd eller vad det var. När nattvakten sedan vankade förbi vart vi skitnervös. Som tur var såg han oss inte. haha.


Sedan beslöt vi oss för att återvända till rummet och sova.




Under besöket i Frankrike fick vi veta att det varit ett vulkanutbrott på Island och att inga flyg gick. Vi oroade oss inte märkvärt eftersom det då var flera dagar kvar tills vi skulle flyga hem.


Frukost. Och sista gången i livet Perra åt en croissain till frukost. Kändes lite som jesu sista måltid faktiskt.

Efter frukosten packade vi ihop, lämnade en hel del tysk pant till städerskorna och begav oss mot Karlsruhe - Tyskland.


Perra och Emelie på tur i Karlsruhe.

Tilläggas bör också att vi hittade från Strasborg till Karlsruhe utan felkörning!







Sedan tog vi en tripp ut på staden för att leta reda på någon schysst restaurang. Det slutade på en kebabrestaurang där kebabmannen himself tydligen inte förstod sin egen meny.





Sedan blev det kik i affärer. Hittade en ascool affär där dom hade en livs levande Dj som stod och snurrade plattor medans han diggade i takt.


Semlan chillar.

Efter en hård halvdag behövdes det lite kaffe. Mannen i kassan hade sjukt grym koll på vad vi hade i koppen. Jag lovar att mitt och Perras innehåll såg exakt likadant ut, ändå såg den skarpsynte mannen att det var vanligt kaffe i min och en dubbel espresso i Perras. Det går inte att lura tyskarna alltså.



För att mula ytterliggare lite godsaker drog vi tillbaka till en glassbar..





Perra bestämde sig för att inhandla en t-shirt (som han dock aldrig gjorde).
Medans tog Emelie och jag lite random pics.












Inne på Ettlinger Tor.




Vatten-underhållning.


Vadå hjulbent?


Prövade massagestolarna.

På vägen tillbaka till bilen parkerade vi oss vid en fontän en stund.
Förresten måste jag ju berätta att i tyska parkeringshus har dom skyltat på parkeringarna närmast ingången att bara kvinnor får parkera. Först trodde jag att det var någon jävla diskrimineringsgrej, men Emelie berättade att det sker så mycket våldtäkter i parkeringshusen så de platserna närmast ingången är reserverade för just kvinnor.







Efter att vi hängt lite lagom länge sådär vid fontänen bestämde vi oss för att bege oss tillbaka mot Elsenz. Det var dock lättare sagt än gjort, körde fel mer än en gång ut från den där jävla staden. Lyckades hamna på gårdsgator och diverse konstiga ställen.

När vi dock tillslut lyckades ta oss ut och hem igen fick vi höra av Emelies "föräldrar", Inga och Christian, att inga flygplan skulle flyga på flera dagar. Då tappade vi sannerligen jåmen på riktigt.
Fann inget annat att göra än att gå igenom alla alternativa färdmedel. Tåg skulle gå på ungefär 2000 spänn mellan Frankfurt och Köpenhamn, och då är man ändå knappt halvvägs. Buss var knappt att tänka på.
Det enda alternativet som vi såg rimligt var att köpa en bil, en liten pundarkärra. Packa den med så mycket pilsner det gick och köra hem till Sverige.
Vi blev skrattade rakt upp i ansiktet, dom trodde inte vi var seriös..men ville dom bli av med oss så skulle dom minsann få bli det också.
Dock var man tydligen tvungen att köpa något jävla paket med registreringsskylt och grejer för att få köra bilen överhuvudtaget.
Vi var rebelliska och i tanken sket vi i alla regler, vi ville liksom bara ta oss därifrån och hem.



Efter ett tag kom Inga ner, hon hade hittat en kvinna på internet som skulle åka mellan Frankfurt och Göteborg klockan 01.00.
Eftersom klockan var närmare 22 packade vi våra väskor, sa adjö till Emelie och drog iväg med hyrbilen till Frankfurt.




På Frankfurts flygplats var det dött som i graven. För att citera Perra var det nästan som att ett virus slagit till och utplånat mänskligheten. Alla vet ju att det är mycket folk på flygplatser, men på denna enorma såg vi max tio personer. skumt.


Helt öde.

00.45 ringde vår tyska kvinna Sebnem som vi skulle lifta med till Göteborg och frågade vart vi var. Väldigt angelägen om att vi var tvugna att ge oss av.
Det var en trevlig kvinna den där Sebnem. Dock verkade hon ha hiskeligt bråttom då hon låg på i 170 km/h på autobahn. Och eftersom bilen hon körde var en sån där Marcedes som tydligen fått underkänt i massa tester eftersom den lätt välter i kurvor var min bror en smula nervös. Jag själv hade redan deckat och sov som ett barn trots den höga farten.

Efter två timmar stannade vi på en bensinmack för att inhandla kaffe. Själv satt jag kvar i bilen och upptäckte till min fasa en stor skallig tysk stryka kring bilen och flina ett hemskt leende. Nu var min sista stund kommen, tänkte jag och vart allt nervösare ju längre Perra och Sebnem var inne på macken.
När dom äntligen behagade komma tillbaka började toktanten snacka med den där jävla tyskkarln, varpå hon sedan kom och frågade oss om det var lugnt att han åkte med till Hamburg.."NO! He looks like a murderer" sa jag och därmed fick han inte någon lift.

Nu var det Perras tur att köra eftersom vår kära chaufför var en smula trött. Han tog det lite lugnare, ungefär 150 km/h. Dock talade Sebnem om för honom efter ett tag att han inte skulle köra så fort, för farten känns liksom i kroppen, och då kan man inte sova. Jävla egotant.

Efter fem timmar var vi framme i Hamburg (06.00) och eftersom vi inte skulle hämta upp den sista liftaren förän klockan 09 så hade vi gott om tid att inte göra någonting på.
En fråga såhär emellan raderna, varför är man så sjukt stressad så man måste ligga på i 170 om man ändå ska behöva vänta tre timmar när man kommer fram?
I allafall så verkade den där Sebnem hemskt angelägen om att få gå på någon marknad i Hamburg som tydligen var varje söndag mellan typ 05 och 11. Hon var tvungen att inhandla en ullmössa, men vi fick gärna stanna i bilen om vi ville, eftersom hon litade på oss. Återigen fick vi bevis på att hon var en mycket godtrogen människa. För det första, ta med sig tre helt okända människor i bilen (vi kunde ju ha varit värsta mördarna) och för det andra, låta oss vara kvar i bilen själv (vi kunde ju ha stulit den).

Vi följde dock med henne ner på marknaden för att leta efter hennes fina mössa. Och jag kan lova att det var bland det sjukaste jag har sett. Grymt stor marknad där dom hade allt från burar med tuppar och baljor med fiskar till sjömanskostymer. Dessutom fanns där en sjukt stor lokal där det var tokmycket folk och ett liveband som spelade, klockan sex på morgonen!! Crazy I say.


Sebnem och Perra letar en mössa.


Hon förevigade oss två trötta svenskar på kort.
Även att hon tyckte det var jättekäckt att det står Hamburg på väskan i bakgrunden.






Inne i lokalen. Livebandet syns lååångt där borta.

Vi begav oss sedan tio mil utanför Hamburg för att hämta upp en till brilltönt, Jan.
Medans vi väntade bedrev vi tiden genom att Sebnem bjöd på choklad ur sin "lilla" matlåda på en mack.





Hämtade upp Die Brille nummer två och begav oss resten av de många milen till Grenå i Danmark där vi skulle köra ombord på färjan som skulle ta oss till Varberg.
Dock var vi som vanligt i detta gäng sjukt tidiga så Sebnem föreslog den brilijanta idén att vi skulle ta en promenad på byn (aktiv kvinna det där).






Hittade en sjukt rolig skylt. Securitas heter tydligen Dansikring på danska. Det är fan humor.


Snart Sverige!


Färjan och vår resebil närmast. Sannerligen stor och rymlig.

Efter en smula väntan fick vi kliva ombord på båten.



Båten hade inte sådär jättemycket utbud av saker att göra, så vi slog oss ner vid ett bord. Då kom våran kära vän Sebnem på att vi kunde ju spela alfapet. Vi använde oss av alla språk i hela världen ungefär och hon var helt besatt av det där alfapetspelandet.
När vi hade spelat det ett tag kom hon på att vi inte bara skulle bygga ord, utan meningar också. Och efter det skulle vi bygga grejer av tärningarna. Besatt jävla kvinna det där.


Sebnem, Jan och Perra lirar alfapet.

Sen vart vi less på Die Brille och deras spelande, så vi tog en tur på däck.



Efter turen på däck kom Perra på att vi skulle spela Wii.


Bowlarn nummer ett.


Bowlarn nummer två.


Björn Borg den yngre.


Crazyface.

Efter Wii-spelandet tog vi alla en tur på däck igen. Dock var Jan spårlöst borta när Sebnem kom upp. Och shit vad nervös tanten blev, börja kuta runt däck som en galning för att hitta honom, även fast vi sagt att han troligen gått in. Tror hon var lite kär i honom faktiskt.



När vi väl kommit i land efter en nästan fem timmar lång båtresa släppte vi av vår vän Jan i Varberg. Själv fortsatte vi ut till någon jävla bastu som Sebnem tyckte var det bästa stället på jorden. Hon ville liksom bara åka dit och okynneskolla. okej?!

Väl framme i Göteborg klev vi av på centralstationen, sa tack och hej till Die Brille och började leta efter tågbiljetter till Uppsala. Fick gå till kundservice, träffade en tokig fylltant och fick äntligen komma fram till kassan. Tydligen gick inte nästa tåg till Uppsala förän 10.02 morgonen efter. Fy sjutton, trodde inte vi kunde ha mer otur nu.
Bokade i allafall biljetterna och jag såg inte fram emot en hel natt på Göteborgs tåg station.
Dock hade Perra ett ess i rockärmen, eller ja, i allafall en storasyster i Göteborg.



Vi ringde henne och tog sedan flygbussen ut till Landvetter där vi blev hämtade. Anlände till Veronica och Lars i Härryda där vi fikade och sen äntligen sova i riktiga sängar!!




Dagen efter blev vi skjutsade till Landvetter igen där vi tog bussen till stationen, klev på tåget till Enköping.


Perra på busstationen i Enköping.



Äntligen tillbaka i Uppsala vandrade vi hem till Perra. Packade om Emelies påsar med böcker som hon skickat med i en ryggsäck.
När tiden var inne för mig att gå till stationen för att ta tåget till Ånge tog jag på mig ryggsäcken och vandrade de två (?) kilometrarna till stationen. Svettades som en gris och var röd som en tomat i ansiktet (vägde ryggsäcken när jag kom hem, 15 kilo).


Lite att göra på tåget..



Satte mig på tåget, läste tidningen Kupé ett ex antal gånger till och var vid det här laget fruktansvärt trött på att färdas.
20.05 anlände jag till Ånge där jag hämtades upp av föräldraskapet och min goda syster Erkki. Blev till och med bjuden på tacos i bilen. Det var efterlängtat minsann!

Behöver jag säga att det var fruktansvärt skönt att komma hem?