10 sanningar.

Här kommer tio absoluta sanningar om mig själv;

1. Uppslagen till vad jag ska skriva i bloggen får jag oftast när jag jobbar, då är det bara att anteckna ner stödord på närmaste papper och sedan uppdatera er om mina funderingar när jag kommer hem.

2. Det är väldigt sällan, för att inte säga aldrig, som jag erkänner att jag sovit om folk ringer och väcker mig. Förstår inte riktigt själv varför det är så.

3. När det kliar längst, längst ner på ryggen (alldeles ovanför röven) så bävar jag in i det längsta att klia. Hugger hellre av ett finger än att klia mig där, tycker det är fruktansvärt obehagligt av någon anledning. Inte för att det gör ont eller något. Får bara sjuka obehagskänslor av att klia där.

4. Jag är hur höjdrädd som helst (vi snackar 1-2 meter). Benen börjar skaka och är jag riktigt högt upp svartnar det för ögonen. En stor del beror på att jag inte litar på mig själv. Tänk om jag skulle "råka" hoppa åt sidan och ramla ner?!

5. Jag dricker väldigt lite om dagarna, oftast när jag äter på jobbet dricker jag först när jag ätit upp maten. Och då brukar det kunna bli 2 klunkar. Det är sällan jag dricker upp en 33 cl dricka på jobbet på mindre än 2 timmar.

6. Jag är fruktansvärt bollrädd. När jag gick i nian var jag tvungen att låna hem en boll av min gympalärare för att "bli vän" med den. Det lyckades inte.

7. När jag har stekt någonting och ska spola vatten på stekpannan tycker jag det är så hemskt att höra när det fräser så jag håller för öronen, blundar och skriker när jag gör det.

8. Jag gillar min blogg väldigt mycket, kan nästan säga att jag älskar den. Kan ligga i timtal och läsa igenom alla gamla inlägg fast jag läst alla en vecka tidigare. Bara för att den är så sjukt skön.

9. Jag har en sjuk ovana att alltid när jag snytit mig titta ner i pappret. Inte så att jag gör det för att fastställa kulör och konsistens, jag bara gör det liksom.

10. Ibland när jag är själv, tex när jag åker bil och lyssnar på musik kan jag lämna den bittra verkligheten en aning och tycka att min sångröst låter grym inne i huvudet och undrar i mitt stilla sinne varför inte jag sjunger duett med vem det nu är som sjunger låten jag lyssnar på (oftast när Winnerbäck spelas). Det låter ju som en sjukt bra symbios av röster. Sen vaknar jag till och inser att jag sjunger lika bra som en groda lägger patiens.

Kommentarer
Postat av: micke

hahahah ätligen har du erkänt att jag ringer å väcker dig hahaha.gonatt.

2009-01-29 @ 08:21:06
Postat av: Emelie

Haha, du är rolig du xD

Postat av: Camela

Haha!! (:

2009-01-29 @ 15:42:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se