elliiicious

Det ringer berusade människor till mig. Vänner och bekanta som avnjuter ölen och / eller står i Fäviken i bara mässingen med röven full av grogg. Min lesshet över att jag jobbar i helgen har övergått lite till en bitterljuv känsla. Nu längtar jag mest tills på söndag då alla ligger bakfulla och svettiga och väntar på att nykterheten ska träda i kraft så dom kan åka hem. För då är jag redan hemma. Och pigg som en mört.

Kvällen på jobbet kan man säga har varit en smula kaotiskt, men ingen i hela världen hanterar kaos lika bra som jag. Därför gick det vägen även denna kväll. Kan tänka mig att även helgen kan ha fruktansvärt trista inslag, men gold-digger som man är så jobbar man för att tjäna storkovan. Bara 17 dagar, varav 11 arbetsdagar kvar nu innan man drar söderut på semester.

I morgon när jag har rast två timmar funderar jag på att åka till Tjörn på Budag. Får se om jag lyckas tajma in när la familia ska dit eller om jag måste åka dit själv i skrotbilen som numera juckar när man lägger i backen. Käka flötgröt och lyssna på musik på kärleksfull volym. Vilken musik vet jag inte, antar att Yngve har lagt instrumenten på hyllan, lika bra det, han var ju ändå aldrig någon vidare musiker.

På onsdag blir det i allafall stråket för mig, om jag så ska behöva sova på en parkbänk. Någon som är med mig? Då ska det minsann bli bondgrogg i sommarlandet. Men tills dess ska jag leva ett äkta knegarliv.

Nåväl, nu är det nog dags för mig att kasta in handduken. Det är som känt en dag i morgon också. Dags att tänka på refrängen. Vilken refräng undrar ni? Tja, det är väl någon gammal slagdänga från tidigt 60-tal. Eventuellt sent 50-tal.
Nu ska jag ge mig på att läsa min favorit-kvälls lektyr. Den där super-braiga bloggen elliiicious.

Solong Suckers.

Jag i förtältet, Fäviken 2007.