glömska.



Har ju helt glömt bort att förtälja att jag och Soph såg Evert Ljusberg i lördags. Han var utanför Marité. Vi blev så uppspelta att vi skrek Evert och klappade händerna.

Sen diskuterade vi vad som kommer att hända när Evert dör. Det kommer aldrig bli detsamma. Dock kan jag gärna tänka mig att åta mig uppdraget som Jämtlands president. Jag lovar att jag ska göra mitt bästa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se