elliiicious

Ibland är jag ensam hemma, sitter på mitt flickrum och filosoferar. Oftast har jag datorn i knät och har satt mig riktigt bekvämt i min säng. Då, DÅ ringer telefonen. Då ska man ställa ifrån sig datorn, resa på sitt ass och knalla ut till telefonen, och all denna enorma kraftansträngning bara för att det ringer någon jävel från telecom eller något annat, för mig, betydelselöst företag och frågar efter min mor eller far. Så jävla kul är det inte alltså.
Ibland skiter jag i att svara, men då ringer dom ungefär hur länge som helst tills man inte orkar med ringandet något mer så man måste masa sig upp och svara; "Hej jag heter Bengt Obetydlig och ringer från ett litet skitföretag i Haparanda. Har du Ingvar hemma?". Nej, svarar jag då. Sen tar det typ trekvart innan försäljaren eller vem fan det nu är fattar att han inte är hemma.
Ska nog ta och lusläsa boken pappa fick av mig i julklapp förra året, Telefonförsvararen tror jag den hette om jag inte minns helt fel. Dock har jag nog inte stake till att stöna i luren.

Dock måste jag tillägga att det var min käre bror som ringde nyss. Då var det mödan värt att gå och svara.

Antingen så skaffar jag en skitoskön fåtölj att sitta i så jag blir lycklig var gång det ringer och jag får ställa mig upp, eller så tar jag med mig den bärbara telefonen in på rummet.
Kanske ska titta in på Antikt och begagnat i Brunflo någon dag efter en stol, för telefonen kommer jag aldrig att komma ihåg.

Just det, dagens i-landsproblem.