Hemkommen.
Då var man hemkommen från gärsgårds ännu en kväll. Undra vilken gång i raden det är man knatar dom där tappra metrarna mellan husen?
Jag kan i allafall säga att det är sällan det är så kallt, minst fyrtiotusen minusgrader. Lagom till Göransson / Lindholm (dvs halva vägen) dog min lekamen. Mina taniga ben omvandlades till två istappar och jag stapplade tappert de sista femtio metrarna.
Nu ligger jag i allafall äntligen i sängen under täcke och filt för att tina upp min frusna kroppshydda.
Nåväl. Nu ska jag lyssna på Christian Kjellvander - The road och gunga i takt. Karln bokstavligen penetrerar mina öron.
Adjö.
Jag kan i allafall säga att det är sällan det är så kallt, minst fyrtiotusen minusgrader. Lagom till Göransson / Lindholm (dvs halva vägen) dog min lekamen. Mina taniga ben omvandlades till två istappar och jag stapplade tappert de sista femtio metrarna.
Nu ligger jag i allafall äntligen i sängen under täcke och filt för att tina upp min frusna kroppshydda.
Nåväl. Nu ska jag lyssna på Christian Kjellvander - The road och gunga i takt. Karln bokstavligen penetrerar mina öron.
Adjö.
Kommentarer
Trackback