Stress.

Jag är en obotlig tidspessimist när det gäller vissa saker. Får nästintill panik om jag inte åker den tid jag alltid brukar åka när jag tex. ska jobba.
När jag jobbade på Acb åkte jag alltid hemifrån en timme innan jag började, även fast det bara var en halvtimmes bilfärd. Jag gillar nämligen den där stunden innan man börjar då man bara kan sitta och dricka en kaffekopp.

Dagar som dessa kliver jag alltid upp alldeles för sent så jag måste stressa som en tok, vilket resulterar i att jag alltid (oftast) ger mig iväg fem minuter försent.

I morse ringde Erkki och väckte mig 08.35 och lät meddela att färden till staden gick prick nio. Jag lunkade upp, duschade, letade kläder, klädde på mig, borstade tänderna, fixade ansiktet, packade handväskan, packade ur handväskan, packade i handväskan igen, letade överdragsbyxorna och fixade i största allmännhet (i väldigt sakta mak). När jag äntligen var klar kollade jag på klockan. 08.55 ???.

Ibland tror jag att uret driver med mig och stannar klockan en stund. För ibland är jag sjukligt snabb även fast jag egentligen inte är det.

Kontentan av detta är alltså att det bara går långsammare om man stressar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se