yepp.
Det absolut bästa med att ha gått ut skolan är att aldrig någonsin mer kommer någon kunna tvinga mig att ha idrott. Det var tammehuun det värsta som fanns att ha idrott.
Min första idrottslärare, Mrs. M var riktigt jävlig. Man skulle kunna springa som Usain Bolt, ha lungor som en elefant, spela fotboll som Maradona och vara atletisk som dom i OS, annars var man inte värd ett piss.
Vi fick dock en ny gympalärare i högstadiet Herr. R. Han gav alla mvg, inte för att många förtjänade det, mest för att han inte fattade betygssystemet. Han verkade heller aldrig fatta vikten av gymnastiken och lät eleverna varje lektion bestämma vad som skulle göras. Och som alltid blev det Volleyboll. Den absolut värsta sporten jag visste. Som ni kanske redan vet eftersom jag skrivit det tidigare fick jag låna hem en boll för att ´bli vän´ med den, det lyckades icke!
Mina klasskamrater accepterade dock att jag var en sopa på Volleyboll. Så varje gång jag fick in ett bra skott så sa dom; "Braaa Ellinor" eller "Vad duktig du är Ellinor", nu var säkert inte detta menat som någon pik, utan dom bara berömde för att vara snälla. Men fatta vad fjantigt det kändes attt få beröm varenda gång man slog bra, då kände man sig ju bara ännu dåligare. Låt mig vara!
På gymnasiet tyckte jag väldigt bra om våran idrottslärare till en början, men även det urartade. Jag gjorde mitt bästa på lektionerna och tog ändå studenten med ett fett IG. Hon gillade helt enkelt inte mig. Och jag gillade fan inte henne.
Hade dessutom samma lärare i matte, och jag som inte är den skarpaste kniven i lådan vad gäller räkning bad om att få extra hjälp, som flera av de andra i klassen fått. Men istället för att ge mig den hjälp jag flera gånger bad om fick jag även där ett stort IG.
Nåväl och som sagt, aldrig mer ska någon jävel tvinga mig att spela Volleyboll, fotboll eller någon annan jävla sport ofrivilligt.
Det var bara det jag ville säga.
Min första idrottslärare, Mrs. M var riktigt jävlig. Man skulle kunna springa som Usain Bolt, ha lungor som en elefant, spela fotboll som Maradona och vara atletisk som dom i OS, annars var man inte värd ett piss.
Vi fick dock en ny gympalärare i högstadiet Herr. R. Han gav alla mvg, inte för att många förtjänade det, mest för att han inte fattade betygssystemet. Han verkade heller aldrig fatta vikten av gymnastiken och lät eleverna varje lektion bestämma vad som skulle göras. Och som alltid blev det Volleyboll. Den absolut värsta sporten jag visste. Som ni kanske redan vet eftersom jag skrivit det tidigare fick jag låna hem en boll för att ´bli vän´ med den, det lyckades icke!
Mina klasskamrater accepterade dock att jag var en sopa på Volleyboll. Så varje gång jag fick in ett bra skott så sa dom; "Braaa Ellinor" eller "Vad duktig du är Ellinor", nu var säkert inte detta menat som någon pik, utan dom bara berömde för att vara snälla. Men fatta vad fjantigt det kändes attt få beröm varenda gång man slog bra, då kände man sig ju bara ännu dåligare. Låt mig vara!
På gymnasiet tyckte jag väldigt bra om våran idrottslärare till en början, men även det urartade. Jag gjorde mitt bästa på lektionerna och tog ändå studenten med ett fett IG. Hon gillade helt enkelt inte mig. Och jag gillade fan inte henne.
Hade dessutom samma lärare i matte, och jag som inte är den skarpaste kniven i lådan vad gäller räkning bad om att få extra hjälp, som flera av de andra i klassen fått. Men istället för att ge mig den hjälp jag flera gånger bad om fick jag även där ett stort IG.
Nåväl och som sagt, aldrig mer ska någon jävel tvinga mig att spela Volleyboll, fotboll eller någon annan jävla sport ofrivilligt.
Det var bara det jag ville säga.
Kommentarer
Postat av: Erika
Samma!
Trackback