Förhållande / Umgänge.
Hmm. Det är konstigt det här med människor. Vissa trivs man med, vissa inte. Jag har på sista tiden kommit fram till att jag trivs mycket bra i sällskap av äldre människor. Och med äldre menar jag inte nödvändigtvis gamlingar, utan överhuvudtaget sånna som är äldre än mig själv. Fast allra främst syftar jag faktiskt på folk i 65-75 års åldern.
När jag åker hem till människor på visningar blir jag som mest lycklig när jag får komma hem till folk i just den åldern. Dom har liksom all tid i världen åt att sitta och prata strunt och titta på när jag visar min maskin. Yngre människor har i regel bråttom och är alltid på väg någonstans.
Jag har även upptäckt att jag har mycket gemensamt med de som är en smula äldre, det hör mer till vanlighet än ovanlighet att vi jämnför handarbeten och diskuterar olika typer av handarbetssätt. Sjukt roligt faktiskt. Speciellt kul är det när tanterna verkligen blir eld och lågor över att jag också tycker om saker som stickning och virkning.
Dock finns det rötägg när man kommer till den åldern också, människor som klagar över att allt blivit så dyrt fastän dom kanske sitter på miljoners. Människor som "är så gamla, att dom snart ska dö", så dom inte är i behov av en sån här maskin.
En sak som är en smula tråkig är att när jag väl hamnar hos ett sånt där braigt par, som man bara vill ta ikring, är att man blir en aningens deppig när man måste åka därifrån. Nu kommer man liksom inte behöva åka dit och diskutera quiltning och allehanda hantverk något mer. Det är nästan så att man vill föreslå en månatlig date där vi kan dricka kaffe och ha syjunta tillsammans.
Idag var jag hos ett sådant par, på återbesök. Hade det inte varit för att jag var tvungen att åka på en visning, så hade jag suttit där fortfarande. Je löver.
Åhh, nu vart jag deprimerad.
När jag åker hem till människor på visningar blir jag som mest lycklig när jag får komma hem till folk i just den åldern. Dom har liksom all tid i världen åt att sitta och prata strunt och titta på när jag visar min maskin. Yngre människor har i regel bråttom och är alltid på väg någonstans.
Jag har även upptäckt att jag har mycket gemensamt med de som är en smula äldre, det hör mer till vanlighet än ovanlighet att vi jämnför handarbeten och diskuterar olika typer av handarbetssätt. Sjukt roligt faktiskt. Speciellt kul är det när tanterna verkligen blir eld och lågor över att jag också tycker om saker som stickning och virkning.
Dock finns det rötägg när man kommer till den åldern också, människor som klagar över att allt blivit så dyrt fastän dom kanske sitter på miljoners. Människor som "är så gamla, att dom snart ska dö", så dom inte är i behov av en sån här maskin.
En sak som är en smula tråkig är att när jag väl hamnar hos ett sånt där braigt par, som man bara vill ta ikring, är att man blir en aningens deppig när man måste åka därifrån. Nu kommer man liksom inte behöva åka dit och diskutera quiltning och allehanda hantverk något mer. Det är nästan så att man vill föreslå en månatlig date där vi kan dricka kaffe och ha syjunta tillsammans.
Idag var jag hos ett sådant par, på återbesök. Hade det inte varit för att jag var tvungen att åka på en visning, så hade jag suttit där fortfarande. Je löver.
Åhh, nu vart jag deprimerad.
Kommentarer
Trackback